Thisismylife.blogg.se

Hittar inga ord. Lyckan är total. Är så otroligt jäkla glad som man kan bli. Allt som betyder något och som alltid har gjort det är att ni får vara friska och må bra. Ingenting annat spelar någon roll. Var jag än är, vad jag än gör, så länge ni mår bra och finns, är jag så lycklig jag kan bli. Det betyder allt, och så mycket mer.

På många sätt känns det som att det var igår beskedet kom, medan det samtidigt kan kännas som en evighet sedan. Jag kommer fläckvis ihåg allt så klart. Stegen i trappan utanför följt av ordet tumör. Hur det satte sig i huvudet, sekunderna gick och jag tänkte varför gråter jag inte. Jag förstod det inte, det hela kändes så overkligt och det tog ett tag innan allt sjönk in och jag verkligen fattade. Minns hur orden elakartad cancer började eka i huvudet. Ett eko som har funnits kvar sedan dess. I fem hela år.

Jag kommer aldrig någonsin att glömma det höstlovet i gymnasiet när pappa låg på sjukhuset. Det finns ingenting som är värre än att se dem man älskar må dåligt och att inte kunna göra någonting, att inte veta vad som kommer att hända och rädslan över att förlora någon som betyder allt. Det gör ont överallt, och är så mycket värre än fysisk smärta.

Något som är otroligt är; styrkan hos mamma som gjort allt för att pappa, Markus och jag ska må bra samtidigt som hon har tagit sig igenom det själv, hur Markus kan få mig att gråta av skratt eller hur vi kan utbyta en blick och trösta varandra på så sätt, och styrkan hos pappa som har gjort allt för att vi ska vara glada, och som har kämpat och idag vunnit över cancern. De är tre klippor, och mina förebilder. Det är underbart vilket stöd de alltid har varit; hur de alltid funnits där för att lyssna eller prata, för en kram eller en axel att luta sig mot när det inte finns ord.

Glädjen som uppstår när ordet friskförklarad kommer in i bilden..., den lyckan går inte att beskriva. Och idag har vi fått höra det. Jag är så otroligt tacksam för att det upptäcktes i så pass god tid. För allt läkarna och sköterskorna har gjort. För att det har forskats så pass mycket inom ämnet att det faktiskt idag är möjligt att bota. För min underbara mamma, min underbara pappa och min underbara bror. Ni är verkligen världens bästa på alla sätt. Jag kommer aldrig någonsin att kunna förklara hur otroligt mycket ni betyder för mig, hur glad jag är för att ni finns och hur oändligt mycket jag älskar er. Nu. Då. Och föralltid.


Det är helt otroligt hur mycket bra, roligt, fint, härligt och minnesvärt vi har gått igenom, när jag tänker tillbaka på de 22 år jag har levt, från när jag var pytteliten till idag, just nu. Alla saker vi har gjort tillsammans, små som stora. Ingenting kommer någonsin att kunna ta ifrån mig det. Hur ni alltid har funnits där, hur vi har skrattat och gråtit tillsammans. Hur jag kan lita på er till 100 %. Varje sekund med er har varit mer än guld värd och jag är så himla glad och tacksam för allt att jag aldrig kommer att kunna beskriva det med ord. Det är helt sjukt hur lyckligt lottad jag är. Ser fram emot tiden som ligger framför oss med ett leende.