Thisismylife.blogg.se

...........................................allt, inget och lite till.

Closer..

Publicerad 2014-12-01 23:09:00 i Allmänt,

I tisdags 25/11 hade vi heldag med projekte, och onsdag 26/11 hade vi matte och på eftermiddagen var det dags för den efterlängtade praktiken hos grisarna!!!
Det var jätteroligt att se dem på så nära håll, att äntligen dra ett streck över smittskyddet och få vara innanför "murarna" plus att få röra dem. Vår mötesperson delade upp oss och visade varsin box med kultingar vi skulle tömma och så gick hon. Vi fick hålla i bara några veckor gamla kultingar och väga dem, räkna spenar och kolla kön. Sedan fick vi tömma två slaktsvinboxar, en i taget, fösa dem och få in dem i vågburen, det var inte helt lätt men vi fick in snitsen till andra boxen eller så var de grisarna lite mer samarbetsvilliga, men förstår att de inte vill gå in i våg-buren. Såhär har alltså våra svenska slaktsvin det:
En rundtur fick vi också för att se alla delar; slaktsvinen, sinsuggorna, suggor med kultingar och galtar. Grisar är så himla fina och känns så smarta. Deras ögon är näst intill mänskliga. De är också så mycket större än vad man tror, varje gång jag ser en sugga blir jag alltid lika chockad över storleken. Kultingarna är så otroligt söta, de är som hundvalpar, springer runt och busar.
Här (på bilden nedanför) ska slaktsvinen vägas. Att naffsa på stövlarna var intressantare :D De är väldigt starka och svåra att flytta x) Blev förvånad över hur varma grisarna var också.

Nedanför var det matdags :) Suggan brukar tröttna ganska mycket på kultingarna i slutet, de är på henne hela tiden, har en bonde sagt tidigare. Utomlands är suggan ofta fixerad, alltså att hon sitter fast och ligger som på bilden nedan, men utan möjlighet att röra sig och benen får ofta inte ens plats innanför buren... För pengar antar jag.. Smågrisdödligheten ligger på 18% från födelse till avvänjning och i genomsnitt brukar 1,2 kultingar dö direkt efter födseln. En huvudsaklig orsak är ihjälliggning, följt av bl.a. att de måste ha råmjölk för immunförsvaret och pga att de har små energiservrer. Därför blir det väl lättare och mer effektiv produktion för människan att suggan sitter fast. 
Det är alltid jobbigt att se och påminnas om alla brister, men det var hur som helst hemskt kul att få se hur det ser ut på ett så stort ställe som här och mest av allt att äntligen få komma nära djuren! 

I torsdags 27/11 hade vi matte från 10-15, sedan åt jag på pizzerian med Erik som var på genomresa. Jag pluggade, såg Små Citroner Gula och åt choklad innan det var dags för sömn. 

På fredag förmiddag 28/11 hade vi matte och på eftermiddagen satt vi med projektet, efter det åkte jag hem till Stockholm direkt in till stan för Faros med mamma, pappa, Markus :D Mysigt med restaurang!! Har lite hjärnsläpp, kommer inte ihåg vad vi gjorde/såg för film på kvällen. Under helgen pluggade jag mestadels matte på dagarna och såg Maria Lang. På kvällen såg jag och mamma filmen Vänner För Livet som var bra :) Sista Under The Dome-delen för 2:a säsongen såg jag och Markus :) Åkte tillbaka till Uppsala idag, måndag morgon 1/12, åkte till skolan för statistiklaboration och projektarbete fram till halvfyra till det var dags att åka mot Ko-praktiken, där vi var till klockan 19.

Först kom vi dit och fick en rundtur, en av de första sakerna vi fick se var en fistelko och även mjölkningsroboten, jag mådde illa och blev på riktigt en stund gråtfärdig över hur långt det har gått... Vi ska hela tiden ha mer mer och mer, och fort ska det gå. Djuren får såklart betala priset. Det här besöket var precis som med grisarna ett totalt lyckoögonblick, älskar att vara nära djur. Samtidigt som jag blir ledsen och arg över att Djurskyddslagarna ändå är så pass mesiga som de är. Var är bregottreklamen?!
Jag har sedan jag började den här utbildningen funderat på vilka djur som har det sämst. Det känns som jag ändrar min åsikt hela tiden. Något av det grymmaste och baksidan av myntet jag även fick vara med om och se med egna ögon här (inte när det hände men efter) var en liten kalv, helbrun med en nos så skär, vackra ögon och vingliga ben, en 3 h gammal kalv, en kviga. Något av det vackraste jag har sett i hela mitt liv. Men bilden förstördes av betonggolvet kalven vinglade runt på, att den vid första överblicken låg helt ensam i ett rum i en låda med lite halm i botten. En kalv som tagits från sin mamma direkt efter födseln. Jag fick ge den här kalven sin första mjölk. 10 % av kroppsvikten bör de få i sig. Har läst mycket vetenskapliga artiklar om det här och hört; både kalven och mamman skadas enormt av situationen, de blir stressade, råmar och försöker "komma ut" ur boxen, men det behövs väl inget snille för att förstå det egentligen... Det är bara att man tänker inte, i affären plockar man på sig varor och funderar inte mycket över var det kommer ifrån och den långa resa som ligger bakom. Priset är det första och enda man ser, det är allt man vet och självklart är valet det billiga köttet framför det dyra, eller den billigare mjölken. Jag har aldrig tänkt på allt, det har stegvis ökat mer och mer. Tycker det borde vara krav på att i skolan gå igenom en del om livsmedel och "resan". Jag är glad att jag vet nu, att jag ser, och då är det omöjligt att inte välja ekologisk mjölk, även om det inte är så mycket bättre egentligen..

Djur utomlands vågar jag inte ens tänka på. I jämförelse är nog Sverige ett himmelrike. Mycket fler dumma saker som fixering av suggor, kastrering utan bedövning, antibiotika i förebyggande syfte, svanskupering och näbbtrimning är tillåtna utomlands, att slakta utan bedövning, fler kor står uppbundna..., och så vidare, inte överallt, men i majoriteten av länder i världen garanterat. 
Hade inte med mig mobilen in till kossorna, har inga bilder därifrån. Jag lovade i alla fall den bruna kalven att minska inköp av mjölk och kött rejält. Ekologiskt när det går, helst KRAV. Och svenskt, alltid svenskt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Sara

Min vardag. Mina tankar. Mitt liv. Skriver om allt, inget och lite till. För att kunna se tillbaka och minnas mer.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela